Den 19. juni i år överlämnades försvarsberedningens säkerhetspolitiska rapport 2023 till försvarsminister Pål Jonsson. Rapporten har getts den välfunna titeln Allvarstid. Här är huvudbudskapen.
PP/TOMMY JEPPSSON, REDAKTØR I SVENSKE KRIGSVETENSKSAPSAKADEMIEN
Utmaningarna på den globala scenen är många. Överordnat utmanas den regelbaserade världsordning som gällt sedan andra världskrigets slut. Utmanare är framförallt Ryssland och Kina, där den geopolitiska maktkampen förekommer parallellt med att gränsöverskridande hot ska hanteras som klimatförändringar, pandemier, angrepp på strategisk infrastruktur terrorism, och våldsrelaterad extremism liksom organiserad brottslighet.
Motsättningarna ökar mellan demokratier och autokratier, där Ryssland och Kina försöker destabilisera demokratiskt styrda stater, där Sverige är tydligt utsatt. Vi ser en allt tydligare konflikt som handlar om grundläggande värderingar.
Ekonomiska verkansmedel används allt oftare av antagonisten (-erna) som ett verktyg för att nå säkerhetspolitiska målsättningar. Det skapar nya underrättelsebehov liksom kontrollmekanismer.
Utgifterna för militära maktmedel ökar i världen. Ryssland har sedan millennieskiftet tredubblat sina försvarsutgifter fram till 2021, medan Kina under samma period sexdubblat sina. Ett successivt försämrat säkerhetsläge som kulminerat i samband med Rysslands invasion av Ukraina har följts av att Nato-länderna stärker sin försvarsförmåga. Dock ifrån ett utgångsläge som är resultatet av år av omfattande neddragningar i militär förmåga.
Samhällets sårbarhet lyfts fram som ett resultat av bland annat ökad digitalisering. Informationsoperationer i formen av desinformation är ständigt pågående och syftar till försvagad nationell motståndsförmåga. Också hotet från otillåten underrättelseinhämtning är omfattande, där känslig information stjäls, exempelvis ny teknik, där Sveriges karaktär av kunskapssamhälle är utsatt.
Kärnvapenupprustningen i framförallt Ryssland och Kina oroar, något som förstärks av återkommande hot från Kreml om deras användning, där stridszonerna i Ukraina skulle kunna vara aktuella insatsområden. Det som också oroar är Kinas utökning av sin nukleära arsenal. Osäkerheten rörande möjligheten att kärnvapen kommer till användning är stor. Samtidigt är hotet om insats ett maktmedel, och det vet Ryssland.
Försvarsberedningen lyfter fram sambandet mellan klimat och säkerhet, vars resultat är ökad instabilitet där existerande konflikter fördjupas. Hotet är allvarligt och långsiktigt. Tillkommer terrorism och våldsbejakande extremism som när detta skrivs utgör omedelbara hot mot svensk säkerhet.
Hotet från Ryssland
Försvarsberedningen är tydlig i sina budskap vad gäller Ryssland, som för svensk och europeisk säkerhet är det största hotet. Detta gäller på kort om lång sikt, där verktygen för att verkställa hoten är såväl militära som icke militära.
Rysslands angrepp på Ukraina den 22 februari i fjol har potential för att bli långvarigt samt kunna eskalera. En eskalation kan innebära att andra stater angrips och/eller att kärnvapen liksom andra massförstörelsevapen kan komma att insättas. Den uppenbara spridningsrisken gäller Nato- och EU-länderna.
Det ryska angreppet är folkrättsvidrigt, bryter med FN-stadgan och den europeiska säkerhetsordningen samt uppvisar en mycket hög grad av primitiv brutalitet. Detta är ett krig som för lång tid framöver kommer att definiera europeisk och transatlantisk säkerhet.
Försvarsberedningen är mycket tydlig med att Rysslands angreppskrig mot Ukraina har starkt försämrat det säkerhetspolitiska läget. Ett pågående storkrig i Europa är idag en realitet samtidigt som Ryssland uppenbart inriktar sig på en långsiktig konflikt med väst. Kreml har ytterligare sänkt sin tröskel för militär våldsanvändning samtidigt som en hög riskbenägenhet uppvisas.
Kina som geopolitisk utmanare
Kina önskar en världsordning där staters rättigheter och intressen som exempelvis säkerhet och ekonomi, överordnas individens rättigheter. Således i strid med synen på mänskliga rättigheter och folkrätten.
Kina upprustar militärt och agerar aggressivt. Förutsatt att den ekonomiska styrkan kan upprätthållas, bedöms att landets globala inflytande kommer att öka under de närmaste tio åren. En långtgående civil-militär integration sker mellan partiet og näringslivet, liksom mellan övriga samhällssektorer. Det utnyttjas för att främja landets strategiska intressen, där politiska, ekonomiska och militära resurser samordnas för att uppnå politiska mål.
Sverige måste mot bakgrund av utvecklingen i Kina kunna hantera den breda påverkan på de nationella intressena som initieras från Beijing. Denna påverkan innefattar de säkerhets- och försvarspolitiska områdena liksom ekonomi, handel, vetenskap, teknik och infrastruktur. Det innebär säkerhetshotande verksamhet orkestrerat från Kina. Försvarsberedningen skriver att det kinesiska underrättelsehotet mot Sverige har breddats och fördjupats.
Utvecklingen i den indo-pacifiska regionen påverkar USA:s militära satsningar i Europa. Det är något som lånsiktigt får stor betydelse för säkerhetssituationen globalt, för Europa och för Sverige. Detta blir en viktig utgångspunkt för utformningen av svensk säkerhetspolitik och totalförsvarsförmåga. En betydelsefull konsekvens blir att Sveriges relation till Kina bör vara förankrad i en gemensam europeisk strategi med en tydlig transatlantisk koppling.
Nato och Sverige
Processen mot ett fullvärdigt svenskt medlemskap i den västliga försvarsalliansen är den största förändringen av landets säkerhetspolitik på mer än 200 år. Det finns en bred politisk enighet om att ett svenskt medlemskap i Nato inte enbart stärker den nationella säkerheten utan säkerheten i närområdet liksom i det euroatlantiska området.
Försvarsberedningen konstaterar att Natomedlemskapet ökar landets försvarsförmåga, liksom att Sverige som allierad omfattas av alliansens nukleära och konventionella avskräckningsförmåga. Nato blir Sveriges viktigaste försvarspolitiska arena.
Natomedlemskapet får långtgående konsekvenser för svensk del. Insynen i och inflytandet över frågor av central betydelse för europeisk och transatlantisk säkerhet ökar. Detta eftersom möjligheterna öppnas för ett deltagande fullt ut i de säkerhets- och försvarspolitiska diskussionerna, liksom beslutsfattandet inom alliansen.
Försvarsberedningen skriver att Sveriges geostrategiska läge ska vara en utgångspunkt när landets roll som allierad utformas. Här bör ingå ett svenskt solidariskt, regionalt ansvarstagande som främst tar utgångspunkt i Östersjöområdet och Nordkalotten. Med Finland och Sverige som Natomedlemmar förändras den militärstrategiska bilden i Nordeuropa, som kommer att bilda ett sammanhängande operationsområde. Detta då samtliga länder runt Östersjön, utom Ryssland, kommer att vara Nato-medlemmar.
Alliansens strategiska och operativa djup ökar, och kopplar strategiskt liksom operativt samman Arktis, Nordatlanten och Östersjöregionen. Strategiskt betydelsefulla områden i Sverige kommer att kunna utnyttjas för försvaret av andra Nato-allierades territorium.
Konkret ger svenskt territorium bättre förutsättningar för Natos möjligheter att försvara Norge, Finland, Estland, Lettland och Litauen, liksom Polen, Tyskland och Danmark. En konsekvens av detta blir att Sverige behöver stärka möjligheterna att uppträda med större förband utanför landets territorium, och då främst i grannländerna. Dessutom att vara en integrerad del av Natos planering av det marina försvaret av Östersjön och Västerhavet.
Också Nordatlanten nämns, givet att Sverige är en arktisk nation. Dessutom ska Sverige vara en del av ett gemensamt integrerat luft– och robotförsvar, och har förbundit sig att delta i European Sky Shield Initiative (ESSI).
Sverige förväntas kunna upplåta sitt territorium för att bland annat kunna vara ett uppmarsch- och basområde för allierade mark-, sjö och luftstridskrafter, samt tillhandahålla försörjnings- och transiteringsområden för allierade stridskrafter. Svenska stridskrafter ur alla försvarsgrenar måste, förutom att kunna försvara det egna territoriet i enlighet med artikel 3, kunna delta i försvaret av Natos östra flank liksom i andra operationer som alliansen genomför.
Av avgörande betydelse för Sverige nationellt, liksom för Nato, blir förmågan att upprätthålla förbindelserna västerut via västkusten och Göteborg till Osloområdet, samt via Jämtland och Norrbotten till hamnarna i Trondheim och Narvik, liksom via Öresundsområdet.
Transportvägarna genom Sverige är också viktiga för försvaret av de i öster belägna alliansmedlemmarna. Här behöver värdlandsstödet, vilket även innebär uppgifter för civilt försvar, och logistikresurserna utvecklas i nära samarbete med framförallt Norge, Finland och Danmark.
Samtidigt förväntas Sverige bidra till hanteringen av den bredare hotbild som omfattar områden som cyber, rymdfrågor, informationspåverkan, kritisk infrastruktur samt strategiskt betydelsefulla teknologiområden.
Givet det nordiska områdets karaktär av en sammanhängande geostrategisk enhet, lyfter försvarsberedningen fram vikten av ett fördjupat nordiskt försvarssamarbete. Områden som nämns är strategisk dialog, gemensam operationsplanering, samarbete rörande totalförsvarsplaneringen, det nämnda värdslandsstödet, militär rörlighet, försörjningssäkerhet, samt försvarsmaterielsamarbete och logistik.
Några reflektioner
Försvarsberedningens rapport, Allvarstid, är ett unikt svenskt säkerhetspolitiskt dokument, där det unika ligger i att Sverige är på väg mot ett Nato-medlemskap, något som före den ryska invasionen av Ukraina närmast var en icke-fråga.
Skrivningen i rapporten präglas av ett mycket allvarligt omvärldsläge som innehåller betydande möjligheter att eskalera. Av det följer att en utdragen svensk anslutningsprocess främst tjänar ryska intressen.
Händelser som under den gångna sommaren höjt den inrikes hotnivån i Sverige handlar om koranbränningar som på kort tid ökat, samt om grov våldsrelaterad brottslighet. En förklaring som getts till ökningen av koranbränningarna är att högerextremisten Rasmus Paludans koranbränning i början av året ska ha inspirerat efterföljare.
Samtidigt kan frågor ställas om andra orsakssammanhang, till exempel varför koranbränningarna blivit tidsmässigt på modet samtidigt som den svenska ansökningsprocessen till Nato befinner sig i ett känsligt skede.
Den andra frågeställningen, som följer av den första, gäller vem eller vilka som tjänar på de effekter, bland annat en höjd risk för terrorangrepp, som följer av koranbränningarna, internationellt mot svenska intressen liksom inrikes. Det eller de svar som läsaren kommer fram till, kan tyda på att situationen är av en betydligt allvarligare art än den som skulle vara en följd av ”inspirationsteorin”.
Till hotbilden ska läggas den grova brottsligheten, vilken har internationella förgreningar. Det medför att statliga och/eller icke-statliga aktörer, vilkas mål är att skada vårt land, kan samarbeta med brottssyndikat och därmed dölja sin inblandning. Att Sverige internationellt, på kort tid, hamnat i sökarljuset, bedöms ha orsaker som inte är särskilt svårförklarade.
